...det är det idag - både nätet och hela jag.
Idag har varit första dagen på nya avdelningen och det kan man ju säga var minst sagt spännande! Alltid lika nervöst att komma på nytt "jobb", trots att jag känner mina medarbetare och barnen likaså, men likväl så är det nytt och väldigt nervöst! Men jag tror nog att det kommer att gå bra, det får väl ta sin lilla tid innan man har kommit in i gruppen liksom. Som det gör med det mesta!
Och eftersom det är så segt ikväll, så väljer jag att fortsätta min berättelse imorgon, när kanske nätet inte är lika överbelastat och jag kanske inte är lika trött!
På återseende!
//J

Det här är jag just nu, åtminstone känns det så!
Jag har öppningstur denna vecka och på fjärde dagen så här så börjar man bli lite lätt matt...iaf så blir jag det! Men nu är det bara en dag kvar, så jag ska väl orka även denna vecka...
Det som är positivt med att öppna är ju att man slutar tidigt och det är ju skönt. Man hinner göra en massa på dagen innan det är dax för middag och kväll och det är ju på många sätt jättebra - om man skulle ta sig i kragen och faktiskt göra nånting oxå när man kommer hem och inte bara slå sig ner i soffan...för det blir man ännu tröttare av...och det är nog det som är felet just nu. Jag gör alldeles för lite!!! Men vad ska jag hitta på då? Man kan inte dammsuga och städa jämt! Förvisso så går jag omkring och småplockar lite här och där hela tiden, men vad gör det då i det stora hela? Diska, tvätta...vardagssysslor som måste göras bara...
Skulle vara så kul om man kunde göra något annat nån gång...men det finns inte så mycket att göra...tyvärr! Så då blir det liksom att pyssla och dona hemma, tills det inte finns mer att göra där heller!=)

Igår hade jag avdelningsmöte med min nya avdelning. Lite info om hur deras arbetsfördelning ser ut och info om barn och föräldrar och lite annat smått och gott som måste fixas innan det är dax att börja. För imorgon är det ju faktiskt min sista dag på Nordan...eller på måndag egentligen faktiskt...=) Spännande spännande! Börjar nästan bli lite nervös...
Fast det finns annat som jag borde vara mer nervös över...men det kommer, tro mig!=)

Nu är det dax att göra nåt innan jag somnar framför datorn - undrar bara vad???
//J

Ikväll har jag tränat boxercise för första gången sedan i maj - som jag har längtat! Har egentligen haft möjlighet att träna det hela sommaren oxå, men det har inte riktigt passat in nån enda gång, alltid krockat med något annat. Bortförklaringar jag vet men det är sanningen!
Men ikväll körde det igång igen och jag ska banne mig  boxas alla gånger jag kan ( kommer att tvingas missa några gånger här under hösten pga annat inplanerat). Det var sååå skönt och sååå jobbigt! Svetten rann verkligen...Jag trodde jag hållit konditionen upp hela sommaren med att cykla, simma och promenare VARJE dag men tydligen inte...Men det var så befriande på nåt sätt att stå där och få slåss lite, har säkert lite aggressioner som ska ska ut!=)

Den här veckan är det öppning som gäller och det är även min sista vecka på nuvarande avdelningen. Nästa vecka byter jag avdelning - det ska bli spännande!=)
Känner ju de flesta av dessa barn redan, men jag har ju liksom inte jobbat med dem så det blir lite nytt. Plus att vi jobbar lite olika på avdelningarna så jag kommer att vara lite disträ till en början innan jag kommit in i allt. Men lite förändringar kommer det nog att bli när jag flyttar dit, det vill jag nog tro!

Kalas, kalas, kalas - nu börjas det! Den här släkten som jag tillhör är ena riktiga höstpersoner, nästan alla i släkten fyller år i augusti, september, oktober och november! Själv fyller jag i september men jag tror att vi struntar i min födelsedag, även iår...blir lite så när svärmor fyller år dagen innan...så vi firar henne och så är det bra sen...Lite dumt med kaka på kaka, liksom! Fast iår är jag upptagen på min födelsedag iaf, så det spelar inte så stor roll...bara jag blir firad av min sambo och mina föräldrar så är jag nöjd! Men visst, en gratulation från nån vän eller två uppskattar rejält!*pik, pik*
Men som sagt, det är ett tag kvar...men jag tycker om att fylla år!!!

Tror att jag tänker krypa till kojs tidigt ikväll, känns som hela jag skriker efter att få lägga huvudet på kudden!
God natt på Er!
xoxo//J

Vaknade ruskigt tidigt imorse, tidigare än jag hade tänkt mig...Men detta till trots så var jag inte speciellt trött, utan utvilad och kände mig redo för att möta en ny dag - en dag som är mycket bättre än gårdagen! För gårdagen var ingen bra dag, verkligen inte...Men som sagt, idag är en ny dag och en bättre dag!

Solen skiner och det är en härlig augustisöndags eftermiddag! Dagen började som sagt väldigt tidigt vilket innebär att jag fått massa gjort och hela kvällen är fortfarande kvar!
Jag har storstädat lägenheten, tvättat, fixat och donat med kattorna, tagit en cykeltur på en timme, sett på film...och nu ska jag ge mig på garderoben!
Har länge nu tänkt att jag måste göra nåt åt min garderob, den ser helt enkelt för j-lig ut och jag måste rensa bort massa kläder som jag inte använder, det liggar kläder där som jag faktiskt inte haft på mig på över ett år och varför sparar man sånt egentligen? Som den ekonomiska person man är så gör man det...onödigt att slänga saker som är hela eller???
Men nu ska det iaf rensas!
Och sen får vi se vad resten av kvällen har att erbjuda - lite middag blir det väl så småningom: idag serverar huset köttfärsbiffar med pommes och tzatsiki och en härlig grönsallad så klart! Och till det så blir det Coca Cola - mumma!=)

Ha en fortsatt bra söndageftermiddag!
//J

Nån gång måste man få tycka synd om sig själv, eftersom jag tror att ingen annan gör det!

Idag är en sån där dag när egentligen ingenting är på topp...Allt känns bara konstigt och fel och irriterande och jag känner mig mest ensam i världen! Jag är inte det, jag vet...jag har min sambo, mina katter, min familj, och mina vänner...
Mina vänner ja...Igår kände jag för att ge en kram till alla mina vänner, idag känner jag att det är jag som behöver den där kramen från mina vänner...men ingen kram infinner sig liksom...
Jag vet att det är fel av mig att känna svartsjuka och avundsjuka, det är en verkligen illa att känna så mot vänner men det är så jag känner idag...jag känner mig ensam och utanför, utan en enda vän...För de är alla ute på galej av något slag: möhippa, kräftskiva, ute på stugan...jag kan fortsätta i all oändlighet...men jag är inte där, jag är här och här är här där man inte är...
Inte ett sms på hela dagen, inte ett mail, inte ett hallå, hur har ni det? Inte ett ljud...och varför känns det som det alltid är upp till mig...
Jag vet, det är helt fel, det är oftast inte jag som hör av mig, som tar kontakt - jag vet! Men idag är en sån dag, när allt är bara fel och jag känner att det alltid bara är jag, bara jag....jämt...

Sen jag flyttade till Åland har saker och ting förändrats och inte allt till det sämre, så klart!=) Jag trivs med mitt liv här, oftast och jag älskar att vara sambo och ha ett hem...Det jag saknar här är vänskap, någon annan än J att prata med...Tyckte mig ha funnit en vän, som jag känner jag kan lita på, som jag känner jag är lik, som jag verkligen tycker om...men den vännen har liksom lite försvunnit i periforin. Jag är glad att hon är lycklig, att hon har hittat någon som hon vill dela sitt liv med, absolut! Men jag saknar henne...jag saknar att ha mina vänner nära mig...
Det är en av sakerna som jag avskyr mest med flytten till Åland: distansen till mina vänner. Den andra är distansen till min familj...

Jag har nog egentligen ganska lätt att få vänner, men det är de där nära vännerna som jag saknar. Jag har mina närmsta vänner, och jag är nöjd med dem och känner egentligen inte att jag behöver ha fler så nära vänner...Men ska jag fungera här, med mitt liv här så måste jag nog söka mig fler vänner, någon som jag kan umgås med, som inte är min sambo...Undrar var jag ska hitta den? Nån som kommer över på en fika nån gång då och då, någon att ta en promenad med, någon att höra av sig till en regnig kväll och höra om den är sugen på en film i trevlig sällskap...undrar om det finns en sån person för mig?

Usch, nä...nu är det verkligen inget kul...Imorgon känns allt bättre och då har jag glömt bort allt det här!
Nya tag bara, nytt liv, nya möjligheter!
Alla ni som är ute på galej ikväll: Hoppas ni har en toppenkväll!=)
xoxo//J

Jag bara kände att jag var i stort behov av att få en kram, så därför bestämde jag mig för att ge en kram! En stor kram till alla mina underbara vänner som är vida spridda land och rike runt! Trots att vi inte träffas så ofta, kanske inte heller hörs så ofta, detta till trots så vet jag att ni finns där för mig, när jag än skulle behöva...och det är något som jag värdesätter enormt mycket!

Ikväll speciellt känns det lite tungt, när jag vet att många av mina vänner samlas på ett och samma ställe för en toppekul kräftskiva...och vi är inte där...Jättetrist men vad kan man göra? Man kan inte vara överallt, jag är inte mer än människa...och jag måste lära mig att prioritera och säga nej, för som det är just nu så blir jag alldeles stressad av alla evenemang som vi ska fara på helg efter helg efter helg...

Men denna helg blir det lugnt då, trots allt...Janne ligger som tidigare skrivet i feber, ja fortfarande och den verkar inte heller vara på nedgång...vi håller bara tummarna för att det inte är något mer, han var till läkaren idag, ringer imorgon och ska tillbaka på måndag...Förhoppningsvis har det gett med sig då...=)

Nattinatti-dax för mig - men som sagt: en STOR KRAM till alla mina undarbar vänner. Jag tänker på Er, saknar Er!
Puzz&Kram!
//J

Min älskling är sjuk...och det är en ovanlighet ska jag säga. Så här dålig har jag aldrig sett honom och vi har ändå varit tillsammans i över 6 år!
Visst har han haft någon småförkylning men han får aldrig som jag och ligger däckad i ett par dagar. Han tar sina "droppar" och vitaminer och så är det bra med det sen. Men nu hjälper verkligen ingenting! Febern bara stiger och stiger och snart vet jag inte vad jag ska göra...Det är en sak att han är sjuk men att han är sååå sjuk, då blir till och med jag rädd!
Får försöka se vad som händer under natten, annars blir det till att ringa läkaren eller akuten imorgon och fråga vad vi ska göra, för det börjar bli lite läskigt...Nu är det andra dagen med feber...Feber är ju tecken på att man har en infektion i kroppen och febern gör att den kommer ut, så nu håller jag tummarna att det "bara" är feber mot en vanlig infektion och inte nån Svininfluensa...

Vad ska jag göra för att lätta för mig älskling???
//en villrådig J


Uppdatering:

Kl. 21.35 (finsk tid) satte Usain Bolt ännu ett världsrekord! Denna gång på 200m och även denna gång slog han sitt gamla med 11/100! Tiden blev 19.19!!! Denna man är helt OTORLIG! Jag är som förstummad när jag ser honom springa  -  så lätt och så avslappnat. Jag blir matt och förtjust, jag har aldrig sett dess like till atlet och jag tror att det är fler med mig som tycker det!
Jag hyllar Usain Bolt - vilken atlet denna jamaican är!=)
Inte att förglömma sötnosen, bronsmedaljören Wallace Spearmon - bara för att han är bland det vackraste som går på denna jord, enligt mig! Vilken kropp, vilka muskler och framför allt, vilka ÖGON!!! Jag tror jag smälter...=)

Min älskling har inte blivit något bättre, febern stiger alltjämt....försöker att hålla den i schack nu bara...
Dessutom fick jag världens roligaste nyhet ikväll - jag är sååå glad!!! Vad det är får ni helt enkelt vänta på att få veta... (Nä, det är inte det som ni tror...tyvärr!)
Nu nattinattidax - drömma om allt härligt som faktiskt finns här i världen!
En extra tanke till min älskling och tusen kramar till alla mina vänner, saknar er!
xoxo// J

Ja det kan man säga att det gjorde!
Halv 11(finsk tid) stod de uppställda på startlinjen, alla herrarna i 100m's finalen. Bolt och Powell lattjade lite med varandra medan Gay fokuserade och visualiserade loppet som alldeles strax skulle blåsas av...
Undrar vad man tänker när man står där på startlinjen egentligen?  Vad som föregår i sprintrarnas huvud? Det är för dem att veta och för oss att ta reda på!

Så går då starten och snabbt som attan är de iväg och inom loppet av några meter förstår alla att Bolt kommer att vinna detta - men på vilken tid? För det var det som hade varit dagens stora fråga: kommer Bolt att slå sitt världsrekord på 100m? Och svaret blev - JA! Med 11 hundradelar slår han sitt eget världsrekord på exakt årsdagen efter han slog det förra gången! Nya världsrekordet på 100m herrar ligger nu på 9.58!
Vilken man, vilken sprinter, vilken stjärna han är - Usain Bolt!!!
 
Nu är det dax att fara på jobb!
//J

...kommer att ta en hel del av min tid framöver! Jag vet, jag är tråkig men jag gillar verkligen friidrott, kanske inte att utöva själv (hur kul skulle det se ut om jag skulle springa 100m?) men detta stora evenemang är ju nästan årets höjdpunkt...bland många andra. Men det är något som jag ser fram emot varje år!=) Så låt mig då får se på det!!!

Men samtidigt som man ser på friidrotten så kan man ju göra lite nytta: som att koka saft! Det är något som jag ALDRIG har gjort förr men nu ska det bli premiär! Vinbären är plockade, flaskorna är rengjorda, saftmajan står på spisen...nu får vi se vad som händer!=)

Idag tänker jag ta mig en riktigt slappardag, en dag när jag verkligen inte tänker göra mer än det jag verkligen behöver...Jag försöker annars att varje dag ta en motionsrunda på minst 45 min men idag känner jag bara att jag inte vill...och då måste jag väl få slippa det...om jag kan...Jag brukar mot kvällningen få fruktansvärt dåligt samvete att jag drar ut en vända då...varför ska det vara så? Varför kan inte jag bara sitta på rumpan och bara vara, en enda dag??? Helst utan att få dåligt samvete...Tror dessutom att min kropp skulle behöva en vilodag, för det var ett tag sen...och man måste ju lyssna på sin kropp, eller???
Ja jag ska verkligen försöka, återstår att se mot kvällen vad som händer och sker inom mig...

Gårdagens kalas blev väldigt lugnt! Jag hade nog nästan det på känns, iaf för egen del...jag var inte på humör egentligen, men en snabbvisit kunde jag väl kosta på mig. Och när jag väl var där så kändes det rätt bra ändå. Vi umgicks och pratade och drack lite kaffe och åt smörgåstårta, och det är ju aldrig fel!=) Vi satt ute hela kvällen så mot 23-tiden kändes det som att jag höll på att förfrysa, för kallt som 17 var det! Då var det hög tid att vandra hem tyckte jag, och det gjorde jag. Fick även med min sambon, fast jag gav honom förslaget att stanna kvar och umgås med sina vänner en stund till...men nä...Vi avslutade kvällen med en stor kopp thé, för att få tillbaka värmen och en bra film - riktigt mysigt!

Så första helgen efter första jobbarveckan har så sakteliga lidit mot sitt slut och för att sammanfatta helgen så har jag haft det bra och inte allför stressigt, utan precis som det ska vara...=)
Fortsatt trevlig söndag med massa friidrott!
//J

När första veckan efter semestern har passerat så känner jag mig helt slut...Vaknade på lördagmorgon med huvudvärk, öronvärk och svidande hals och kroppen känns inte alls som den ska - det är ett tecken på att man varit på jobb helt enkelt!
Bara det inte är värre än vad det låter, känner inte riktigt för att få svininfluensan...men vad göra om det nu är så - bara att gilla läget, lägga sig i sängen och kurera sig! Har fått en massa restriktioner från ÅHS hur vi ska göra på dagis om/när svininfluensan våldgästar oss. Bara att hoppas på att föräldrarna är skötsamma och tänker efter före och inte skickar tillbaka sina barn till dagis innan det är helt friskt. Får verkligen hoppas att vi inte drabbas så hårt! Inte jag heller för den delen...=)

Lördagen bjuder på sol - jiippiiiii!
Först tog jag en låååång promenad med min svägerskas två hundar, de är verkligen härliga att gå med. Sen har jag städat...jag fattar inte...är det ingen mer än jag som ser de där dammråttorna som flyger omkring längs golvlisterna? Ja mina kattar bidrar rätt bra till de där dammråttorna och de verkar inte bry sig det minsta om att de är där!!!*hmmm*
Kvällen bjuder på kalas - och då känns det toppen att solen skiner så man kan sitta ut och njuta. Men det blir nog till att ta med sig en tjockare tröja ändå, för det är lite kyligt trots allt!
Känner egentligen inte alls för att gå på kalas men det brukar ordna sig när jag väl är på plats. Men just nu känner jag mig inte riktigt fit for fight och skulle helst bara ligga på soffan och se nån bra film eller serie...Men det får bli en annan gång - närmare vintern eller nåt när det verkligen inte händer något...*ler*
 
Önskar Er alla en fortsatt bra lördagkväll!
xoxo//J

...på jobbet efter fem veckors semester är snart avklarad. Och det har gått förhållande vis fort. Det trodde jag inte i början av veckan...När jag kom till jobbet i måndags morse insåg jag att vi fortfarande har massor av barn på semester...Vilket innebär att det är relativt lugnt på jobbet...alldeles för lugnt. Men man ska väl njuta av det lugnet antar jag för det är snart över och verkligheten tar vid!

I tisdagskväll fick en av mina bästa vänner en liten flicka - stort grattis till S & H! Så spännande, så härligt...
Kan inte ens föreställa mig vilken känsla det måste vara att få bära ett barn inom sig och sen föda det till världen, hålla i denna lilla varelse som man själv har skapat...Mäktigt är det enda ord som jag kan komma på just nu!
Jag hoppas bara att jag får chansen att få känna denna känsla nån gång...
Jag vet att jag tjatar om detta men när chansen är megaliten för mig i detta nu att bli gravid, så blir det så mycket större när vänner runt omkring mig får barn på löpande band...så känns det...tungt...Men jag är jätteglad för alla mina vänner som har lyckan att få barn - så njut av den, skäm bort dem med kärlek och ömhet, och ta vara på varje dag med dem!!!

Sommaren börjar så sakteliga lida mot sitt slut, åtminstone så känns det så...Förvisso så skiner solen och det är värmt, när man står i lä...Men annars så är det ganska ruggigt och gradantalet vill inte gärna stiga till sommargrader. Så de här varma dagarna är nu snart räknade...Bara att börja plocka fram ylletröjor, vindjackor och rejäla skor - så man är beredd när hösten väl kommer!*brrr*

Nu väntar middag och sen en promenad tror jag minsann!
xoxo//J

Herre jistanes vad det var kul igår!!!

Som sagt, igår kväll besöktes Åland av Diggiloo-gänget och vädret visade sig från sin bästa sida(som det faktiskt gjort hela veckan-jippi!). Mycket folk och härlig stämning - kan inte säga annat! Efter en fartfylld afton full av bra musik och underhållning där jag mer eller mindre sjungit mig hes åkte jag hem, väldigt nöjd och belåten! Det var verkligen en toppenkväll och artisterna var helt underbara! Brolle med sin hesa stämma kan ju sänka vilken kvinna som helst, Mojje med sina härligt busiga lockar får även den vuxne att sjunga med i barnsångerna och Sara Löfgren, vilken pipa!!! Jag kan inte annat säga än att vi har några riktigt duktiga artister i Sverige!
Alla var bra, men vissa utmärkte sig kanske lite mer än andra...Tomas Pettersson är bara för härlig!
Jag kan ju säga så här att jag är bland de första att köpa biljetter till nästa års Diggiloo - den saken är säker! Och jag rekommenderar verkligen er som inte var där igår att gå nästa år, ni kommer inte att ångra er en sekund!=)

Nu vankas filmkväll, trots solsken och värme!
//J

Kom på att en bild är inte att förkasta när man läser ett recept, för det är ju faktiskt så att det oftast är bilden som man fastnar för!
Håll till godo och låt Er väl smaka!
//J

För ett tag sen lovade jag att jag skulle meddela hur blåbärskakan som jag skulle göra blev. Den blev jättebra och smakade gudomligt! Så för den som gillar cheesecake kan jag varmt rekommendera denna mastiga blåbärskaka!
(Källa: recept.nu, Leila Lindholm)

300g digestivekex
150g osaltat smör
1 dl strösocker
1 dl maizena
2 tsk vaniljsocker
600g philadelphiaost
2,5 dl Kesella, 10%
3 st ägg
1 dl vispgrädde
200g vit choklad, gärna med citron/lime smak
1 dl frysta blåbär

Sätt ugnen på 175grader(varmluftsugn)/200grader(vanlig ugn).  Smält smöret.
Krossa kexen i en mixer och rör i det smälta smöret.
Packa blandningen hårt i en form med löstagbar botten.
Grädda botten i 10 min och låt sen svalna.

Blanda socker, maizenamjöl och vaniljsocker i en skål.
Häll i Kesella/kvarg och färskost och vispa krämigt med elvisp.
Höj temperaturen i ugnen till 200gr/225gr.
Tillsätt äggen och vispa väl. Häll i grädden lite i taget under vispning.
Smält chokladen i ett vattenbad och rör ner den i smeten.
Fyll smeten över kakbotten oc strö över bären på toppen. Grädda kakan i 30 min.
Man kan täcka kakan med aluminiumfolie när den fått gyllene färg för att den inte ska bli för bränd.
Stäng av ugnen och låt kakan stå kvar i eftervärmen i 30 min.
Låt cheesecaken stå i kyl över natten eller 6-8h för att den ska sätta sig och bli lättare att skära upp i snygga skivor.

Jag serverade den med vaniljsås, men det är egentligen helt onödigt, den går alldeles utmärkt att äta precis som den är!=)
Jag hade dessutom i färska blåbär, tror inte att det ska vara någon större skillnad. Man kan dessutom byta ut bären mot vilka bär man än vill ha, tex. hallon!=)

//J

Tänk att man kan älska någon så mycket? Så mycket att det gör ont i hela kroppen när man åker ifrån den personen...
Jag trodde inte att min brorson skulle komma att betyda så mycket för mig, men det värker i hela kroppen nu när jag vet att jag inte kommer att få träffa honom på jättelänge!
Jag kommer att åka hem till mig, mitt och de mina: Janne och katterna och det är helt bra. Men det finns ändå en saknad efter något mer...Kommer jag någonsin att få uppleva den enorma känslan av att bära ett barn inom sig, ett föda ett barn som bara är helt mitt? Det är den stora frågan! Och jag tror att det är därför som min kärlek till min brorson är så stor, för han är det närmsta mitt som jag kan komma i dagsläget...fast han inte är min, men ändå...=) MIn älskade Leonardo!

Det var många frågor som kom upp i natt, funderingar som får mig att undra hur vissa människor inte kan få känna och uppleva den stora kärleken, hur vissa hela tiden blir sårade och lämnade och orättvist behandlade av folk som de faktiskt har känslor för...Det får mig att fundera på om det faktiskt inte finns någon där ute för alla. Men jag vägrar tro det - jag tror och hoppas att det nånstans därute finns en för alla, det gäller bara att vara mottaglig och våga chansa!=)
Underbara, fina människor som i sin ensamhet mår skit, och inte vill besvära sina vänner med sina tankegångar och upprepade gråtattacker - vad är vänner till för om inte för att stötta när det känns som svårast? Jag hoppas att mina vänner förstår och känner att de kan vända sig till mig för att, om inte få råd så iaf stöd, när det känns som svårast. Bara en famn att krypa in i kan hjälpa i ett tung läge!

Vill passa på att skicka en extra kram till alla mina underbara vänner som jag vet finns där när jag behöver dem!
xoxo//J