...ja det är grejer det! Eller inte alls om jag ska vara ärlig...Här åker man hem i tron om att man ska kunna spendera sista semesterveckan på stranden eller nåt liknande och vad händer då, jo man blir så förbenat sjuk att man knappt orkar resa sig upp från sängen...det är precis så det är: feber, hostig och ont i hela kroppen. Och sen börjar man nysa så det står härliga till och vad händer sen: jo man blir dunderförkyld! Snoren rinner, ögonen rinner, öronen värker, ont i halsen...ja kan man tycka mer synd om sig själv än så här? För jag tycker verkligen synd om mig själv nu! Jag tycker inte alls att jag har gjort mig förtjänt av det här på nåt sätt, det enda jag ville var att få njuta på stranden min sista semestervecka så man kanske hade lite chans att få lite sol på sig...Men nä, icke sa Nicke! Det blir till att ligga inne bara...inte ens en liten promenad orkar jag med...kroppen säger liksom ifrån...och då får man väl lov att lyssna antar jag...för en gångs skull!

I övrigt vet jag inte om jag är jättenöjd med årets semester. För det första fick jag inte helt välja själv när jag skulle ha semester, för det skulle passa in med jobbet och sen blev allt lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Hade tänkt så mycket för semestern men jag tror att nästan allt blev förskjutet eller inställt. Tråkigt men sant! Sån är jag: planerar en himla massa men när allt kommer omkring så blir nog inte ens hälften gjort...usch och fy, jag måste ändra på det! Ändra inställning helt enkelt!
Men det får bli när jag mår lite bättre, inte just nu, för det orkar jag inte...
Har annat att tänka på just för tillfället: jobbsökeri bland annat...blir förvirrad och inte alls klok på det här...löser sig väl i slutändan, förhoppningsvis...
Vill egentligen inte alls tillbaka till jobbet, för det är så mycket skit där just nu. Kommunpolitikerna har gått rakt över huvudet på oss, trots att vi skulle få säga vårt och tagit ett beslut som gör att vi kommer att få ha 25 barn/avdelning from 1/8...på 3 personal...härligt va???? Inte undra på att man undrar vad det är man gör för nåt egentligen?

Äh, blir så tröt på det här, måste lägga ner huvudet och vila lite, tror det kommer att spränga snart...*aj aj aj*

xoxo
//J

...men säkert lida mot sitt slut! Alltså min semester...
Och jag som hade tänkt mig gör SÅ mycket! Och hann kanske hälften...både jag och andra som är besvikna, jag vet och jag ber verkligen om ursäkt för det! Jag gör samma sak varje år: planerar in en massa som jag vill och ska göra men det slutar ändå med att hälften inte blir gjort. För i slutändan så vill jag verkligen bara vara på min semester! Det är liksom lite det som tanken med semester, att man ska vila upp sig efter hela årets slit och släng. Och då är det inte meningen att man ska fara och flänga över hela landet. Men vad ska man göra då när alla ens nära vänner bor kors och tvärs över landet? Då blir det liksom till att fara och flänga...om man skulle hinna och orka med det vill säga...som jag även denna sommar inte orkade...eller hann med...ja vilket som...det som satte käppar i hjulet var att vi stannade så länge i Finland, det hade jag inte tänkt...men så blev det och nu får jag och några andra lida för det. Jag lovar att jag ska försöka tillgodogöra det!;-)

Så är man då ensam hemma, om man inte räknar hunden då vill säga. Och ärligt talat som börjar det även hos honom lida mot sitt slut... Inget man egentligen vill tänka på men han är ju faktiskt 15år gammal och som hund är det väldigt mycket. Och han blir sämre och sämre, sover för det mesta, nästan hela tiden...Det man önskar är ju att han liksom skulle gå ut och lägga sig och bara somna in nånstans, så man slapp ta det väldigt svåra beslutet: att ringa veterinären... Det är svårt, jättesvårt! Han har ju varit en familjemedlem så länge, hur ska det bli utan honom? Det får man helt enkelt ta den dagen den kommer...vi har ju vetat om det länge ialla fall, så lite har vi väl hunnit förbereda oss...

Dagen har bjudit på sol och bad, mysigt att kunna ligga vid poolen och bara njuta. Visst är det skönt att vara ensam men det hade faktiskt inte varit så dumt med lite sällskap, i form av en god vän eller två...*ler* Får bli en annan gång!;-)

Ibland önskar jag faktiskt att jag bodde lite närmare alla mina vänner, så vi kunde träffas lite oftare, det blir alldeles för sällan. Och när vi väl träffas så blir det så korta stunder, så man hinner inte med allt som man skulle vilja. Man har ju så mycket att prata om eller bara sitta och umgås och gosa med varandra, Ta ett glas vin, äta lite gott och bara vara...Det kan ju liksom aldrig hända spontant om vi säger så, och det är något som jag verkligen saknar!
Ingen idé att sitta här och gräma sig, det blir inte bättre än man gör det. Så jag får väl vara glad för det lilla och uppskatta det jag får, när det väl händer!;-)

Dax att varva ner för kvällen kanske...eller?
Allt gott!
Kram J