...men säkert lida mot sitt slut! Alltså min semester...
Och jag som hade tänkt mig gör SÅ mycket! Och hann kanske hälften...både jag och andra som är besvikna, jag vet och jag ber verkligen om ursäkt för det! Jag gör samma sak varje år: planerar in en massa som jag vill och ska göra men det slutar ändå med att hälften inte blir gjort. För i slutändan så vill jag verkligen bara vara på min semester! Det är liksom lite det som tanken med semester, att man ska vila upp sig efter hela årets slit och släng. Och då är det inte meningen att man ska fara och flänga över hela landet. Men vad ska man göra då när alla ens nära vänner bor kors och tvärs över landet? Då blir det liksom till att fara och flänga...om man skulle hinna och orka med det vill säga...som jag även denna sommar inte orkade...eller hann med...ja vilket som...det som satte käppar i hjulet var att vi stannade så länge i Finland, det hade jag inte tänkt...men så blev det och nu får jag och några andra lida för det. Jag lovar att jag ska försöka tillgodogöra det!;-)

Så är man då ensam hemma, om man inte räknar hunden då vill säga. Och ärligt talat som börjar det även hos honom lida mot sitt slut... Inget man egentligen vill tänka på men han är ju faktiskt 15år gammal och som hund är det väldigt mycket. Och han blir sämre och sämre, sover för det mesta, nästan hela tiden...Det man önskar är ju att han liksom skulle gå ut och lägga sig och bara somna in nånstans, så man slapp ta det väldigt svåra beslutet: att ringa veterinären... Det är svårt, jättesvårt! Han har ju varit en familjemedlem så länge, hur ska det bli utan honom? Det får man helt enkelt ta den dagen den kommer...vi har ju vetat om det länge ialla fall, så lite har vi väl hunnit förbereda oss...

Dagen har bjudit på sol och bad, mysigt att kunna ligga vid poolen och bara njuta. Visst är det skönt att vara ensam men det hade faktiskt inte varit så dumt med lite sällskap, i form av en god vän eller två...*ler* Får bli en annan gång!;-)

Ibland önskar jag faktiskt att jag bodde lite närmare alla mina vänner, så vi kunde träffas lite oftare, det blir alldeles för sällan. Och när vi väl träffas så blir det så korta stunder, så man hinner inte med allt som man skulle vilja. Man har ju så mycket att prata om eller bara sitta och umgås och gosa med varandra, Ta ett glas vin, äta lite gott och bara vara...Det kan ju liksom aldrig hända spontant om vi säger så, och det är något som jag verkligen saknar!
Ingen idé att sitta här och gräma sig, det blir inte bättre än man gör det. Så jag får väl vara glad för det lilla och uppskatta det jag får, när det väl händer!;-)

Dax att varva ner för kvällen kanske...eller?
Allt gott!
Kram J