This is life!
Mmm ser det bara så fantastiskt ut? Det är så här det ska vara, hela våren, hela sommaren...alltid! Solen står högt på himlen, vattnet gnistrar härligt och vågorna som sakta slår mot stenarna...Så skulle jag kunna ha det jämt, bara sitta där och njuta och filosofera...=)
Våren kommer med stora steg och det är underbart hur mycket det ändras på kort tid. Vårens första blommor tittar fram efter den långa vintern, de står i backarna och lyser så fint! Fåglarnas kvitter som kan få vilken människa som helst att känna glädje...Snart spricker träden ut i blom och det kommer att bli så grönt och fint...Isen som sakta smälter och driver bort på havet: Det är vår i luften!
Ålänning...
...har man gått och blivit oxå...Nu har flytten äntligen blivit av! i lördags for jag över för "sista" gången som besökare, nu ska Åland vara mitt hem...Än känns det inte riktigt så, det känns fortfarande som jag bara är på besök under en längre tid. Men det kommer väl att kännas annorlunda ju längre tiden går antar jag...Att vara sambo har sina fördelar och nackdelar, man tvingas ju att kompromissa en hel del...Man lär sig att man inte alltid kan få precis som man vill...Men det är rätt härligt att få vakna upp vid hans sida varje morgon...*ler*
Det som gör mig mest ledsen är saknaden efter mamma och pappa, framförallt mamma om jag ska vara ärlig. Hon var så ledsen när jag skulle åka, tårarna bara rann ner för hennes kinder och hon sa att det nu var så definitivt...Det blev så himla fel...jag hade inte ens tänkt på hur det skulle kännas för henne när jag flyttar, har bara haft fullt upp med mig själv, ego som man är...Nu vet jag, det är inte lätt för henne heller...och jag ska säga er, det är absolut inte lätt för mig heller! Jag trodde nog att det skulle vara lätt att vara en bit ifrån mina föräldrar, jag har ju varit det förr. Men det är väldigt tungt och tårarna är inte långt ifrån alls emellanåt...Det är bra att gråta ibland, trycket innanför ögonen släpper lite då...Saknar förstås hela min familj, och alla mina vänner med. Alla barnen på gamla jobbet och arbetskamraterna...Det är ett stort steg jag har tagit, det känner jag nu...alla runt omkring mig har sagt det, men jag har liksom inte sett det så, förrän nu...Det ska nog gå bra, jag får helt enkelt jobba på att det ska gå bra...*ler*
Nu är det avkoppling som gäller, känns som jag varit på G hela dagen, även om jag varit sjuk i två dagars tid...tar tid innan man har alla krafterna tillbaka måste jag säga...Film och thé, det är vad jag ska njuta av nu!
Kram på er alla!=)
Det som gör mig mest ledsen är saknaden efter mamma och pappa, framförallt mamma om jag ska vara ärlig. Hon var så ledsen när jag skulle åka, tårarna bara rann ner för hennes kinder och hon sa att det nu var så definitivt...Det blev så himla fel...jag hade inte ens tänkt på hur det skulle kännas för henne när jag flyttar, har bara haft fullt upp med mig själv, ego som man är...Nu vet jag, det är inte lätt för henne heller...och jag ska säga er, det är absolut inte lätt för mig heller! Jag trodde nog att det skulle vara lätt att vara en bit ifrån mina föräldrar, jag har ju varit det förr. Men det är väldigt tungt och tårarna är inte långt ifrån alls emellanåt...Det är bra att gråta ibland, trycket innanför ögonen släpper lite då...Saknar förstås hela min familj, och alla mina vänner med. Alla barnen på gamla jobbet och arbetskamraterna...Det är ett stort steg jag har tagit, det känner jag nu...alla runt omkring mig har sagt det, men jag har liksom inte sett det så, förrän nu...Det ska nog gå bra, jag får helt enkelt jobba på att det ska gå bra...*ler*
Nu är det avkoppling som gäller, känns som jag varit på G hela dagen, även om jag varit sjuk i två dagars tid...tar tid innan man har alla krafterna tillbaka måste jag säga...Film och thé, det är vad jag ska njuta av nu!
Kram på er alla!=)