En vecka på nya jobbet har satt mig i bråderier - det är mycket att fundera på, mycket att ta in och reflektera över...Frågor som poppar upp, som kräver svar, svar jag kanske inte blir klokare på...
Ja jag vet inte jag vad jag ska säga!
Kan ju helt klart säga att det kommer att ta tid att komma in i allt det här, och i arbetsgruppen. Vissa är mer öppna än andra, kan man ju säga...Så här spontant efter första veckan så känner jag att det kommer att bli tufft, ohyggligt tufft...Jag vet inte om det är mig som det är fel på, att jag egentligen inte vill vara där men är där bara därför att, eller vad det nu är...Men jag måste ge det en chans, det kanske är världens bästa ställe att vara på!
Men jag känner att det kommer att ta tid, kanske mer tid än de räknar med...
Varje dag är fullspäckad med diverse aktiviteter och utflykter, finns inte tid för så mycket mer sen...Jag har ännu inte kolla på vem som ska göra vad, eller när eller hur...Känner att det brister lite i kommunikation och planering på visa bitar, där man kanske verkligen skulle behöva veta precis hur man ska gå tillväga...De som är där har varit där ett tag, är inne i rutinerna och gör allt utan att tänka efter, men jag som är ny ifrågasätter ju allt...Måste finnas en förklaring till varför man gör si, eller varför man gör så...

Usch vad jag är jobbig! Kanske jag inte är så lätt att jobba med jag heller, det kanske är jag som är lite trög i starten...För lite så känns det, som att man är en belastning som hela tiden ifrågasätter saker och ting...Lite utanför-känsla helt enkelt...
Jag vet, jag har bara varit där en vecka så vad mer kan man begära? Men jag vill att det ska gå på en gång, jag vill att det ska kännas "det är här jag ska  vara"-på en gång, det ska kännas rätt på en gång...Men det gör det inte!
Bara att bita ihop och ge det en chans, eller två...Man kan inte förvänta sig att det ska funka på en gång heller, det borde jag ha lärt mig vid det här laget...Men det känns ändå bittert...

Och inte blir det bättre av att jag känner av en mindre depression...

Symtom på depression

En depression kan vara av olika svårighetsgrad och ge varierande, ibland mycket svåra, symtom. Om du har en depression är det vanligt att du:

• känner dig nedstämd. Ingenting känns särskilt meningsfullt eller roligt längre. Ibland kan du känna hopplöshet och att du aldrig kommer att kunna bli glad igen.
• får svårt att påbörja och ta itu med saker och ting.
• får försämrat minne och svårt att koncentrera dig.
• blir rastlös.
• känner ångest och är lättirriterad.
• känner dig värdelös och har svåra skuldkänslor.
• får försämrad aptit och går eventuellt ner i vikt.
• är väldigt trött, trots att du sover.
• har sömnproblem, till exempel att du vaknar tidigt med ångest och oro.

Du kan även få kroppsliga tecken vid ångest och depressionstillstånd, till exempel:

• andnöd
• hjärtklappning
• värk i till exempel muskler.

En djup depression kan leda till återkommande tankar om att man har en obotlig sjukdom eller är på väg att drabbas av en ekonomisk kris. Dessa tankar är nästan alltid överdrivna, ibland till och med helt felaktiga. Det är svårt och ibland nästan omöjligt för den deprimerade personen att förstå detta, trots att familj och vänner ofta försäkrar motsatsen.

I mångt och mycket stämmer detta in på mig, och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta...=/



//J