...äldre i boken, men jag vet inte det jag...Visst åldern stiger hela tiden, men det känns inte som att jag blir äldre, mer än kanske fysiskt då, då kroppen kanske inte alltid vill som man själv vill! Men alltsom oftast kommer jag på mig själv med att tänka att jag är nog inte så gammal ändå, det är ju ändå bara en siffra. Det är ju liksom i huvudet det sitter. Och där är jag definitivt inte äldre än 23-25 kanske, en rätt lagom ålder tycker jag!!!=) Det var en period i mitt liv som jag trivdes som bäst, mådde som allra bäst! Klart jag mår bra idag med, men då var livet liksom enklare på något sätt, varför vet jag inte...Men jag ångrar ingenting!!!!=)

Som sig bör på en födelsedag så firades det med kalas och fika - och när jag kom hem från jobbet fick jag mig en riktig överraskning: jag visste att mamma och pappa skulle komma, och de var hemma när jag kom hem. Men att de skulle ha en till gäst med sig visste jag inte! Döm om min förvåning när jag kommer in i lägenheten och hör ett välbekant fnittrande: världens bästa brorson Leonardo är här!!!! Jag blev jätteglad, det var såååå länge sen jag träffade honom! Så vi har myst massor under de dygn som han varit här, faster lever läääänge på det kan jag lova!!!=)
Självklart är jag lika glad över att träffa mamma och pappa men att få träffa Leonardo var nog pricken över i:et, det var liksom lite höjdpunkten den här födelsedagen!!!
Fikagästerna anlände och hela lägenheten var full, tänk att det var så många som ville fira mig!*ler stort* Jag gillar födelsedagar...även mina egna!
Fina presenter och kort och blommor, herrejisses vad fina blommor jag har fått!!! En väldigt trevlig födelsedag måste jag säga!

På återseende med bilder - de ligger i kameran fortfarande!
xoxo
//J