Det kan man lugnt säga!
Idag har jag helt och fullt blottat mig för min arbetskamrater under handledningen. Känns lite läskigt, men nu är det gjort och kanske blir det bättre hädan efter, jag vet inte. Kanske att pressen och stressen, som jag själv lägger på mig, blir mindre. Jag kan ju iaf hoppas det, för det har varit en rätt så tuff och intensiv period. Och inte tror jag heller att det kommer att bli lugnare, för barngruppen som vi har är tuff, intensiv...
Det är rätt läskigt att blotta sig så där för sina arbetskamrater, men samtidigt måste jag ju kunna vara ärlig både mot mig själv och mot dem.
Skönt ändå att höra att jag inte är ensam om mina tankar, att det är fler som är som jag...som får prestationsångest, blir osäker och självtilliten är nästintill obefintlig.
Jag vet att jag är bra på mitt jobb, men mitt självförtroende har fått sina stötar och det tar på...
Dessutom är jag en person som grubblar och funderar, tar med mig saker och ting hem och grubblar ännu mer: borde jag ha gjort så där, blev det rätt när jag sa så där???? Tankarna är många och långa...och när man går hem från jobb ska man lämna jobbet där, inte ta med sig det hem. Det har jag tyvärr lite svårt med! Det är något som jag måste jobba med!!!
//J