Ja, vad ska man då tänkas skriva om sina föräldrar?

Mamma Marlene, "illegal" flykting från Finland till Sverige på tidigt 70-tal, vilket innebär att hon i större delen av sitt liv faktiskt bott i Sverige och varit svensk medborgare så hon är numera svensk!!! Träffade min far på en fest 1974 och det var tydligen kärlek vid första ögonkastet! Sedan dess har de varit ett par och de har varit med om mycket tillsammans.
2003 fick min mamma beskedet om att hon hade bröstcancer, vilket tog hårt på hela familjen, allra mest på mig och min bror. Vi hade bara några år tidigare sett vår mormor gå igenom i stort sett samma sak vilket inte slutade på det bästa sätt så våra farhågor var de värsta!
Men idag är hon fri från cancern, det är bara det att under bröstoperationen så smittades hon av en elakartad smitta, Hepatit C. Den finns i flera olika stadier, och den som hon har ska kunna gå att behandla men efter att ha genomgått två behandlingar, likvärdiga en cellgiftsbehandling, så är den fortfarande kvar. Just nu genomgår hon tredje behandlingen för att försöka få bort smittan, och den tär på henne, både fysiskt och psykiskt! En väldigt trött mamma som jag har i dagsläget... Håller mina tummar och tår stenhårt för att det denna gång ska lyckas, att min mamma ska bli frisk!!!
Min mamma är min allra allra bästa vän - jag pratar om allt med min mamma, hon vet allt om mig, om mina vänner, allt! Och hon hjälper mig när helst jag behöver och finns alltid där för mig!!!

Pappa Frank, född och uppvuxen i Skånela, där även jag är född och uppvuxen. En "bonnpöjk" in i ryggmärgen, men bonde blev han inte!!! Jobbar på Arlanda, där han varit de senaste 35 åren. Träffade en finska i unga år, föll handlöst för henne och flyttade till och med ihop i en lägenhet, ska tilläggas att min far är en väldigt rastlös själv som måste ha något att göra HELA tiden, så att bo i en lägenhet är inte det optimala för honom. Efter att ha fått sitt första barn, JAG, så tog de sitt pick och pack och flyttade ut på landet, till pappas hemgård! En lättnad för min far, som nu kan göra vad han vill, när han vill..
1985 började min far att bygga det hus som de fortfarande bor kvar i - vilket resulterade i att min far hade tillräckligt att göra mest hela tiden och har haft sedan dess. Med hus och tomt finns det alltid saker att göra, har jag hört min far säga otaliga gånger!
Min far är en man som man har stor respekt för, han vet mycket om allt, han är den som jag vänder mig till när jag behöver hjälp med något, han är den enda som kan göra saker för mig...Min far är min far, som gett mig allt i denna värld i den mån han kunnat!

Mina föräldrar är de absolut bästa föräldrar som man kan ha - de ställer upp för mig oavsett vad det än gäller, de står alltid på min sida!!!
Älskar mina föräldrar så mycket!!!