Eftersom gårdagen spenderades i Sthlm, helt utan tillgång till vare sig dator eller internet så fick gårdagens inlägg vänta tills idag!!!

Mina rädslor är många, men främst är det väl den löjliga mörkerrädslan, att bli ensam, att mina nära och kära inte ska få vara friska, att jag inte ska få ett långt liv med mina föräldrar, att något ska hända som inte får hända, att jag aldrig kommer att få barn...

Just nu är det nog min absolut största rädsla, nästan alla tankar handlar om detta...Varje dag, varje vecka, varje månad är en enda lång väntan, ett enda pågående räknande av dagar, ätanade av tabletter och blodprover, kissprover...En oändligt lång väntan, som jag är rädd för att den aldrig kommer att gå över!



xoxo
//J