Dagarna passerar så fort förbi, jag hinner inte riktigt med - det här inlägget skulle ju varit igår!!!

Jag har aldrig varit en person som gråtit för mycket, det skulle mycket till innan jag tog till tårarna.
Men i något skede har det liksom ändrats och på sistone, kanske de senaste tio åren så har jag lättare till tårar.
Jag kan gråta om det är något sorgligt som händer i en film, eller till och med en serie som jag tittar på, hur löjligt det än kan låta...Jag blir alldeles gråtmild på bröllop och dop, när jag träffar mina brorsbarn och kramar om dem... Jag har lätt till tårar när jag blir upprörd, eller arg, eller besviken...När jag och min sambo argumenterar...
Jag kan känna tårarna bränna bakom ögonlocken när jag hör en vacker röst som sjunger så ljuvligt, som till exempel lucia, hela stämningen får mig att bli alldeles gråtmild...

Det finns många saker som får mig att gråta helt enkelt!!!
Jag har blivit en riktigt softis...men det är väl positivt det oxå, det visar ju bara på att jag kan känna...