Vet inte riktigt...
Men vad då, vad är en blogg till för egentligen? Varför har jag en blogg, om inte för att få ventilera och bara skriva av mig, om vad jag än vill...?
Det som är väldigt stort i mitt liv just nu är tanken på barn...Jag jobbar med barn, har dem runt mig dagarna i ändå i stort sett, nästan alla vänner har barn och ett flertal är på väg...Det känns som vi bara står och stampar på samma ställe...
För den som inte vet det, så har jag en sjukdom som heter PCO-S (http://www.pco-s.com/ompcos.html). Detta innebär att jag har stora, i mitt fall, stora svårigheter att bli gravid då min ägglossning helt är obefintlig... Har sedan 13-årsåldern haft problem med menstruationer och oregelbundna blödningar som tyvärr inte heller avtagit med åren, utan förvärrats drastiskt...
Det finns många teorier, många behandlingar och jag går på dem alla - jag lovar!!! Men ändock kvarstår faktum, att jag inte blir gravid.
Där är mitt stora problem just nu: jag har alltid varit jätteglad över alla graviditeter i min vänkrets och närhet, önskar dem alla lycka till och är jätteglad för deras skull, men för tillfället känns det väldigt tungt att vara glad, att kunna glädjas med Er...Det är tungt, väldigt tungt och väldigt jobbigt...En känlsa som försvinner så småningom, men just nu är det otroligt jobbigt att höra om graviditeter, se gravidmagar, utan att känna ett slags misslyckande...för att jag inte kan skapa en familj i den bemärkelse som en familj ska vara: mamma, pappa och barn.
Som sagt, livet känns pestigt just för tillfället, just oxå för att jag just haft sådana blödningar som skulle få vem som helst att bara lägga sig ner och dra täcket över huvudet och vägra göra något annat. När man helst av allt skulle vilja att blödningen för en gång skull skulle utebli...men icke, inte denna gång heller...
xoxo
//J
Jag tycker så synd om dej/er! Vet av egen erfarenhet att mångas dröm i livet är att själva bli föräldrar till ett nytt litet liv. Något som är ens eget. Något man skapat tillsammans som är ens eget kött och blod. Det finns knappast något som kan vara mer fantastiskt! Man börjar tänka mer på det när man själv börjar fundera på att försöka skaffa barn. Att det inte alls är så självklart att man kan bli föräldrar. Nu har ju vi fått 2 underbara små liv men jag kan tänka mej att man skulle ha blivit helt förkrossad om det skulle ha varit annorlunda. Kan absolut förstå att det inte är så lätt att glädjas med alla som berättar om sina graviditeter. Du blir säkert glad men till lika väldigt ledsen över att det aldrig får vara er tur att berätta den glädjande nyheten. Livet ÄR orättvist - påstå inget annat.
Vi håller i alla fall tummarna för att ni också ska lyckas och få uppleva den underbara känslan. Ingen som inte själv varit med om det som ni går igenom, kan säga att den vet hur det känns, men jag kan föreställa mej hur otroligt jobbigt ni har det.
Kram/ L
Jag kan förstå den där krocken mellan att vara jätteglad för andras skull, men samtidigt känna en enorm avundsjuka och svartsjuka.
Kom ihåg dock att det är stor skillnad på att vara avund/svartsjuk och missunnsam!! I ditt/ert läge har ni faktiskt rätt till att känna besvikelse och allt vad som kommer till. Jag har svårt att tro att någon också skulle reagera på er sorg och att den ter sig som att man inte orkar eller vill ta del av andras graviditeter och lycka, då och då. Men som sagt: jag tycker det är stor skillnad på missunsamhet och avund. Avund känner vi allihop och det har man rätt till. Ha inte dåligt samvete för att du känner som du gör! Det är inte många som skulle vilja byta plats med er och låt då ingen heller berätta för er hur ni ska tycka och känna!!
Hoppas för er skull att det kommer att gå vägen så smånginom!!!!
Som Erica säger; du missunnar ju inte andra deras lycka, bara för att du också vill ha samma sak. Det är ju inte direkt så att du går och stjäl andras lycka ifrån dem bara för att du inte blir helt odelat jätte,jätteglad för deras skull. Jag tycker det visar att man är mänsklig.
Vi håller tummarna här nerifrån backen för er skull.
Hoppas vi ses snart. Kramar