...på semestern...får ju nästan ångest...Usch vad fort det har gått och vad lite jag gjort! Men å andra sidan är det ju det som är semester: när man bara är och inte behöver stressa.
Men jag blir nästan mer stressad över att inte göra nåt än att ha en massa att göra. Då får jag verkligen inte tiden att räcka till...underligt hur jag är!
Nu är jag iaf hos mina föräldrar och där kan man faktiskt bara vara...även jag! =)

Min bror och hans familj håller på att flytta, de ska flytta till Linköping. S och L har redan flyttat i stort sett, men min bror har jobbat kvar hela sommaren och pendlat mellan här och Linköping. Så detta innebär att jag inte träffat min brorson på nästan två månader - snacka om att man kan längta efter någon! Och igår fick jag äntligen träffa honom! Så glad jag blev när jag insåg att de faktiskt är här! Jag kunde knappt sluta att krama och pussa på honom igår! Jag vet inte alls hur det kommer att gå sen när de flyttat, det är ju lite längre att åka nu för att ses. Men det får ordna sig det med!=) Kul att de fått tag i ett bra hus, jag förstår dem att de flyttar. För prismässigt så blir det enormt mycket billigare för dem! Spännande ska det iaf bli att se hur de har det och hur det har blivit efter all renovering - kul!!! S har varit alldeles till sig och berättat och visat och jag är så spänd av förväntan, ska bli så kul!!!
Hela kvällen spenderade jag med L - vi spelade fotboll, lekte i sandlådan, gungade, var på promenad och kollade på traktor och bara mös - hur mysigt som helst! Och när han skulle åka hem så fick jag en bamsestor kram - som jag ännu njuter av!!!

Att ett litet liv kan betyda så mycket, att man kan älska någon så mycket att det nästan gör ont när man tvingas lämna den...
Kram!
//J