...vad förbannad man kan bli för ingenting egentligen!!! Och jag blir så arg på mig själv när jag blir sån då...för det är verkligen inte en människa som jag vill vara...Men jag vet inte hur jag ska göra för att få  "det" ur mig... äsch, det blir inte bättre...hela jag känner mig  uppror, jag vet inte vad jag vill, jag vet ingenting...går bara omkring och är grinig, irriterad och ja...om jag det visste...då skulle jag ha lite lättare att få bukt med det hela!!!

Skulle bara vilja skrika rakt ut, så känns det i kroppen...rastlös som få...jag som aldrig är rastlös, jag har alltid något att göra. Om jag inte har det så hittar jag alltid på något att göra, men den här helge så vet jag inte, jag har varit rastlös varje dag och inte blir det bättre med ännu en ledig dag...Jag förstår inte alls varför jag skulle vara ledig idag? Helt vansinnig, hade varit bättre att vara på jobb...fast där var det knappt några barn utan bara massa personal så jag vet inte vad det hade gjort för skillnad? Kanske haft nån att prata med ialla fall...för idag har jag nog saknat sällskapet tror jag...vet inte vem jag ska prata med...alla jobbar ju... eller bor nån annanstans...nä nu förpestar jag tillvaron för alla. Lika bra att gå här ifrån innan alla mår pest, för det var ju inte alls meningen...

Hoppas på en bättre dag imorgon!
//J