...men inte mycket. Fortfarande är kroppen i obalans, eller inte kroppen kanske men hela jag är i obalans. Lite bättre känns det väl sen häromdagen men inte alltför mycket. Igår var känslan där fortfarande, jag visste vad jag skulle göra eller inte göra...inget kändes intressant...och egentligen är det nog fortfarande så. Det känns som jag inte har något att se fram emot.... och det gör att det känns ganska tungt...Jag har massor att se fram emot, det här året ska bli ett tiptop år har jag ju bestämt mig för men det känns lite vemodigt är året inte direkt har börjat på det bästa sättet... Egentligen borde jag bara vara nöjd, de finns faktiskt de som har det sämre än jag... men ändå kan jag inte låta bli att känna ett litet sting av orättvisa...Men det går över, precis som allt annat...Allt går över!
Blir säkert bättre av att gå tillbaka på jobb bara, träffa lite människor, prata och gosa med barnen...får ialla fall hoppas på att det gör saker och ting lite lättare så det känns lite bättre i mitt liv...

Idag är det tillbaka till verkligheten. Det ska faktiskt bli skönt. Det är skönt med semester, missförstå mig rätt. Men det beror på om man har något att göra eller inte...Ska man bara sitta hemma så känns det ganska meninglöst. Speciellt när man gjort allt det där som man måste göra hemma: tvätta, städa, diska, plocka..då finns det inte så mycket mer kvar...eller har jag missat nåt?
Men nu blir det tillbaka till det gamla vanliga stresset, känns rätt bra ändå!

Ha en bra dag, det tänker iaf jag försöka!
xoxo//J