Fick en liten pik om att jag måste uppdatera så det är väl dax att jag gör det då!!!

Jag är nog egentligen ingen bloggare... jag glömmer ju liksom bort min egen blogg, men alla andras bloggar måste jag vara och snoka i var och varannan dag och blir besviken om de inte uppdaterar sina...Undrar om detsamma gäller min blogg? Nja, jag vet inte det jag...

Så, vad har då hänt i mitt liv? Inget märkvärdigt antar jag, annars skulle jag kanske ha kommit ihåg det bättre...:-)

Vi kan ju börja med att jag har varit på bröllop, och för första gången i mitt liv, (kanske enda oxå) varit brudtärna. En ära för min del, jag blev jätteglad över att bli tillfrågad och självklart ville jag ställa upp på det! Man lär sig mycket av att vara brudtärna, bland annat vilket stressmoment det är att gifta sig! Men bara för stunden, för sen är det ju över och man kan slappna av och bara njuta!
Bröllopet gick av stapeln den 6 september i Saltvik, på Åland. Vi samlades i festlokalen kl. 9 på morgonen för att bli fixade, hår och smink. Och för mig var det verkligen guld värt, eftersom jag är urdålig på att få till nåt med håret...det hade blivit en katastrof jag lovar! Men Saras rara vänner ställde upp och jag är dem evigt tacksam, tack så jättemycket för att även jag fick känna mig vacker en dag, trots att det var Sara och Henriks dag!
Det blev lite pirrigt i kyrkan, när det var dax att knata upp för kyrkgången, men det var säkerligen mest pirrigt för Sara och Henrik! Vigseln gick bra, trots allas blickar...=)
Det blev en hel del fotograferande och det är man ju inte direkt van vid...jag hoppas ju så klart att det var nåt av fotona som blev bra!
Talet ja...jag vet inte...jag höll ett litet kort tal...Vad jag kände och känner...Jag hoppas hur som haver att Sara och Henrik är jättenöjda med sin dag! Jag är tacksam för att jag och Jan fick vara med och fira den med er!

Sen bar det av till Grekland med två kompisar - det var härligt det! Varmt och skönt, sol och bad en hel vecka! God mat,massa god dricka och bara avkopplande! Det är så livet ska vara, ialla fall nån gång då och då...För det var väldigt skönt att komma hem oxå!
En snabbis hem för att bli lite firad, för jag fyllde år dagen efter att vi kom hem men då skulle jag ju redan vara tillbaka på Åland. Så mamma hade gjort tårta till dess vi kom hem och farmor och faster och svägerska och brorsonen kom på kalas! Så glad blev jag, tack för det! Och några presenter fick jag med, det är inte illa det inte!=)
Själva födelsedagen var kanske inte den bästa jag haft, jättekonstigt humör, tårarna sprutade för minsta lilla, vet inte alls vad det var...Känslig helt enkelt! Men det gick över, som tur var!

Och nu har chefen kommit tillbaka på jobb, första dagen idag efter två månaders sjukskrivning. Får väl se vad det blir av det hela och hur länge hon orkar stå ut... Blir kanske lite avlastning för mig, det återstår att se...Jag har förvisso mitt kvar på min avdelning som jag inte tror kommer att lösa sig i det brådskaste, kanske efter nyår...bara att hålla tummarna för att allt ska bli bra!
Det som väntar nu är en personalfest som Nordan, alltså min avdelning, ansvarar för. Och vi har bestämt oss för att ha en Mexikansk afton, vilket lät jättekul tycker jag. Men nu har jag kommit på att det blir jag som får laga all mat...för mina kollegor är inte så pigga på att laga mat...ialla fall inte den ena... Så jag sa det till min sambo, att jag lagar maten men de får stå för dekorationer och aktiviteter! Tror ni på det eller? Återstår att se helt enkelt!

På söndag är det begravning...inget man direkt ser fram emot men när man har levt i 85 år, har haft ett bra liv och en härlig familj, lär känna barn, barnbarn och barnbarns barn så får man lämna jordelivet, helt lagligt. Även om det är sorgligt, jättesorgligt. Idag var vi och beställde bukett, en jättefin i höstfärger med rosor och gerberor, det tror jag blir bra. Han gillade att hålla på med blommor, så den passar säkert jättefint. Jag hoppas att Janne orkar igenom begravningen bara, det är nog mycket tankar i hans huvud...Men han vet att vi är där, hela hans familj, att luta sig tillbaka mot...=)

Snart bär det av till Dalarna, Garpenberg närmare bestämt. 1(ett)-årskalas för gudbarnet Selma, tänk vad tiden går! Tyckte nyss det var Linda ringde och berättade att hon var gravid...ja där ser man! Det ser jag fram emot ialla fall, så jag hoppas att jag ska bli frisk tills dess! Jag blev förkyld när jag var i Grekland och den sitter i fortfarande och har väl blivit sämre dessutom. Idag har jag dessutom åkt på öronvärk, nästan så jag var tvungen att åka hem tidigare från jobbet, såååå ont har jag! Det är en smärta helt olik nån annan smärta, inget jag önskar ens min värsta fiende! Så ikväll fick det bli en lugn kväll, på soffan och framför datorn...Man måste lyssna på kroppen, ska min dietist till mig häromdagen...Undrar vad hon menade med det???=)

That's all folks!
//J