Och det märks juh kan vi säga! Fruktansvärt jobbigt är det ialla fall..Huvudvärk var och varannan dag, magen som inte är i det bästa lag för tillfället, yrsel, vilket säkerligen betyder på högt  blodtryck igen, precis som i våras... Så vad kan jag då göra åt det här? Inget, inte just nu ialla fall... Får helt enkelt ta och lugna ner mig och andas ut när det äntligen är dax för semester och en veckas sol i Grekland! Förhoppningsvis gör det underverk för kropp och själ, jag inbillar ju mig det ialla fall! Vem vet, jag kanske behöver en veckas semester efter semestern? Det ska ialla fall bli skitkul att komma iväg, och skönt!

Att stressen är så hög förtillfället skyller jag helt och hållet på jobbet...Man går omkring och vet varken ut eller in, om man ska vara där eller inte vara där eller vad man ska göra, om man ska vara ute eller inne, om man ska planera nåt eller strunta i det med... Lite smått förvirrad bara! Inte lätt när det finns en styrelse som styr och ställer med råge på det här stället, har aldrig varit med om nåt liknande...Inte undra på att man sover varje ledig stund och är konstant trött och slut... Det är ohållbart, snart kommer det att hända nåt drastiskt på vårt dagis, det kan jag lova och då står styrelsen där med svansen mellan benen och har inte den blekaste vad de ska ta sig till... Vi är helt enkelt alldeles för snälla, ialla fall på min avdelning...Det kom vi fram till idag på vårt avdelningsmöte... Det var skönt med ett avdelningsmöte, vi fick rensa luften lite och det behövdes verkligen!!! Nu kanske det blir lite lättare att jobba, jag får ialla fall hoppas på det! Ny termin, nya tag bara!=)

Och det finns förståss andra stressfaktorer i mitt liv än jobbet oxå, men föhoppningsvis lugnar det oxå ner sig inom kort...Eller så måste jag helt enkelt lära mig att koppla bort saker och ting och inte tycka att jag ska hinna med allt och alla, trots att det inte finns tid...vad säger ni om det??? Men det är så många obesvarade frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på, men icke sa nicke, lär inte hända... får helt enkelt bara ta det för vad det är och göra det bästa av situationen som det ser ut...trist men sant...och jag kan verkligen inte...skit oxå...

Jag blir inte klok på det här, nu måste jag slut, har en massa jag måste göra, måste bara..
// en väldigt stressad J