Jag hoppas att du fått frid där du nu är!
Visste om att idag var dagen som ditt liv skulle ta slut, och jag har länge tyckt och tänkt att det vore det bästa för dig. 15 år är en låååång tid för en hund, och du har hållit igång länge, livsgnistan har funnits där trots att benen svikit dig de sista åren. Men de sista månaderna när jag varit hemma har dina ögon inte gnistrat som förr, livet har sakta tynat bort från dig, utan att vi varit medvetna om det tror jag...
Hela dagen har jag tänkt på dig, undrat när det ska ske och det har kännts bra, för att jag vet att det är det du vill och det är det bästa. Men nu kommer tårarna, och jag kan inte hejda dem... och jag tänker inte hejda dem heller. Du har varit med mig större delen av mitt liv och nu är du plötsligt borta. Jag vet att det kommer att ta tid att förstå att du inte kommer att möta mig i dörren när jag kommer hem, men det får gå, på ett eller annat sätt...
Du är och kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mina tankar, saknar dig och älskar dig min lilla Pompedou!
Sov gott, vila i frid!
Puss!
//J