...blir man när man inte kan vara med och fira sin lillebror på hans födelsedag. Extra ledsen blir man när man ringer för att gratta och hör att resten av familjen är där, bara man själv som saknas...men det blir ju samma sak här när jag fyller år, jag kan ju inte räkna med att de kan komma bara för den sakens skull heller...Men det gör mig liksom inte mindre ledsen. Man vill ju vara med sin familj när det är födelsedagar, ialla fall så vill jag det...Så nu får jag vara ledsen en liten stund för det...
Och inte blev jag ju mer glad heller när mamma talade om att de kanske inte alls kan komma i helgen i alla fall, för brorsan och hans familj ska på fest och mamma och pappa har inte hundvakt...så den här kvällen som kändes så bra från början, känns inte alls så bra längre...nåja, jag får väl försöka ta mig i kragen bara, så är det. Man får inte alltid som man vill här i världen, det vet jag ju vid det här laget...

Hoppas att ni har en bättre kväll än vad jag har...
Kram!//J