Att längta efter något...
| ....eller någon kan göra så fruktansvärt ont. Och ovissheten gör inte saken bättre. Inte heller att så många runt omkring en själv får bekräftelse på något som de funderat på, positiva besked för vissa, men för andra mindre positiva...För mig skulle det vara bara ytterst positivt, för den längtan som finns i mig nu är obeskrivlig...Hoppet att så ska ske är ändå rätt lågt, det finns så mycket som tyder på att det inte kan bli så och det gör mig än mer ledsen...och orken och lusten vill inte alls infinna sig... Det jag måste göra är att ta mig i kragen, jag är inte ensam ute i världen med detta problem och det går att få hjälp, det vet jag ju! Jag kan bara hålla tummarna att den nya gynekologen står på min sida och är villig att ge mig hjälp och stöd från början. Sen hoppas jag på att min sambo förstår vad allt detta kommer att innebära för oss, för funkar det så blir det ju till det bästa för oss båda! Att leva med en sjukdom som gör att man inte fungerar som man ska är inte lätt...men det är ändå skönt att ha fått en namn på vad man har. Det blir lättare då på något sätt... Hela den här veckan har gått lite som i ett töcken: det har varit sportlov på Åland vilket har inneburit för oss att större delen av barnskaran varit lediga, tro det eller ej. Så vi har haft det löjligt lugnt, för lugnt för min del...Blir så långtråkigt på jobbet, man orkar inte städa hur många dagar som helst heller... Sen att få reda på något som man inte ville ha reda på gjorde liksom inte saken bättre, det fick mig lite ur balans. Men det kommer nog att bli bra, jag måste bara vänja mig, vilket kommer att ta tid, bara så du vet det!! Dax att avsluta, känner hur det bara blir en massa blajh...Usch och fy hur man kan känna sig inombords, tom och tom och tom... Kram till alla, saknar er! //J |
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag tänker på dig gumman...
Kramkram Maria
Trackback