Så har man gått och blivit...

ett år äldre osså...det var som attans! Och nog känns det alltid, som om jag vore mer åt 70 är 30...fast riktigt än är jag inte 30 heller...har ju faktiskt ett år kvar att njuta innan man måste sätta en trea först...*pust*
I torsdags fyllde jag år och det firades väl inte så där jättemycket. Janne väckte mig med paket på sängen, istället för frukost sa han...*ler* Gullet då...Sen bar det iväg på jobb och där sjöng barnen för mig, de är ju för söta! Vi firade med lite glass till efterrätt, det tyckte barnen var jättebra! Sen hade jag med mig en äppelkaka med vaniljsås till personalen, det var uppskattat vill jag lova! Alltid kul att få lite uppskattning! När dagen var slut så var det inte så mycket mer sen. Jag åkte på vattengympa och kom hem och fick ett trevligt telefonsamtal från Marie, tack gumman för att du kom ihåg mig...*ler* Några sms under dagen och så men sen var den födelsedagen över, inte så mycket mer med det alltså. När fredagen kom så vaknade jag med ett leende på läpparna: mamma och pappa och bror med sin familj skulle ju komma idag ju! Och vid halv sju kom de och jag blev så glad över att se dem alla! Tack för att ni kom och hälsade på mig! Gjorde inte så mycket på fredagen, vi var alla väldigt trött och det blev en tidigt kväll för oss. Första resan över till Åland för Leonardo, ett besök hos faster...*ler* Jag har knappt släppt honom alls på hela helgen, han är ju bara fööööör go!!!! På lördagen for vi runt lite på holmen och kikade, bland annat till Kastelholms slott, och Bomarsund. Sen en sväng till Mariehamn på lunch och runt Hammarland på vägen hem. En liten sightseeing tur helt enkelt. När vi kom hem tror jag alla hade somnat om vi alla satt oss ner, men ser du det gick inte det: jag hade ju bjudit in hela familjen på födelsedagsfika ju! Så det var bara att göra klart smörgåstårtorna som jag förberett på fredagen och en gräddtårta skulle fixas. Tur att mamma var här och kunde hjälpa till, annars hade jag aldrig hunnit. Snacka om att ta sig vatten över huvudet, eller vad det heter...*ler* Men det blev lyckat, och alla var jättenöjda och jag fick massa beröm för mina smörgåstårtor!*mäkta stolt*
Sen på söndagen for de alla hem och jag blev himlans deppig, alltid lika ledsen när mamma och pappa far härifrån, varför ska det behöva vara så för? Det skär i mig att se dem åka...*ledsen* Men det är ju tur att det mer eller mindre går över, eller det blir lättare ialla fall...Och jag tröstar mig med att jag snart får se dem igen!=)
Nu har en ny vecka tagit sin början, första dagen är avklarad, nu väntar bara soffan och en stor kopp thé framför Prison Break och CSI...Sen är det nattinatt för damen!

Natti på er!
Kramizzar!//J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback