Så har han äntligen kommit hem till oss, vår alldeles egna lilla bebis!
12 veckor gammal passade det bra att ta honom från mor och syskon tyckte vi och åkte hem, till hans nya hem. Gustav var namnet han fått av familjens lilla snart 3-åring, och vi har inte hjärta att byta så det får han fortsätta att heta. Namnet passar honom bra dessutom. Kanske inte lika tuff som Garfield, men vid 12 veckor var nog inte han heller så tuff, så vänta bara! Två dagar har han varit hos oss nu och det blir bättre och bättre för varje dag, han anpassar sig och känner sig mer och mer som hemma. Det märker vi nattetid ialla fall, sova vad är det? Jo det stundvis så gör han det med, men däremellan är det väldigt kul att hoppa runt och springa omkring i vår säng...tycker han ialla fall...*ler* Det blir väl bättre det med vad tiden lider får vi hoppas!

Annars händer inte så mycket i mitt liv. Jo eller ja...I helgen som var åkte vi hem på dop. Leonardo Andreas heter nu min lilla brorson, och han var så duktig i kyrkan, inte ett ljud. Han läste psalmboken gladeligen!=)
Massa folk och människor var där, så det fanns inte mycket chans att få en lite kram ens. Men mamman till barnet känner faster vid det här laget och kom över senare på kvällen för att faster skulle få gosa lite innan det var dax att sova, för dem båda. Natten innan dopet var en tuff natt för hela familjen tydligen, inte mycket sömn för nån...så kan det vara! Jag uppskattar ialla fall alla gosestunder som jag får med min brorson, världens sötaste och jag är inte alls partisk!*ler stort*

Nu verkar det som det blir lite lugnare några veckor fram över, känns rätt skönt på sätt och vis. Även om jag vet att jag kommer att bli fruktansvärt rastlös...men det tar jag då! Jag är ledsen för att jag inte kan åka till Avesta och fira vännens dotters 1-årsdag, men vi får ta det nån annan gång helt enkelt. Det passar sig inte riktigt, så är det bara...Hoppas självklart på att lilla Agnes får ett jättebra kalas, fast det är lite över en vecka kvar dock...*ler*

Ja, vad kan man mer tänkas skriva nu då? Inte så mycket, bara god natt och sov gott! Till alla mina vänner vill jag bara säga: Jag tänker på er, och saknar er!
Kramizzar!
//J