Ofattbart...
...och overkligt! Det är så svårt att sätta sig in i hur det verkligen känns...jag kan förstå desperationen och väntan och hoppet som sakta, sakta försvinner...Denna ständiga ovisshet, skulle jag aldrig kunna leva med. Jag sörjer och känner mig ledsen, men samtidigt fruktansvärt maktlös! Jag vet inte vad jag ska säga, eller göra...allt som jag säger känns som så fel, så dumt...det enda som jag verkligen kan göra är att vara där, ett stöd för den som verkligen behöver det just nu, för en som har väldigt svårt att prata om sina känslor, även i en "vanlig" situation...Jag vill bara säga att jag tänker på dig konstant, jag delar din sorg och jag finns här för dig...
Ett liv tar sin början, ett annat når sitt slut...dock alldeles för tidigt...så himla orättvist...
//J
Ett liv tar sin början, ett annat når sitt slut...dock alldeles för tidigt...så himla orättvist...
//J
Kommentarer
Trackback