Vad otäckt det är att hela tiden gå omkring och oroa sig för hur dagen kommer att bli, att man aldrig kan förutspå att det är en bra dag?
Trodde att sommaren och semestern skulle ha gjort saker och ting annorlunda men så är icke fallet...Fortfarande går jag omkring med en gnagande känsla och en klump i magen, man vet aldrig när det smäller...Om man säger rätt saker, eller om det man säger tas på fel sätt - vad det får för konsekvenser...
Det går inte att ha det på det här viset, det är inte rättvist mot nån av oss, speciellt inte de små...Förhoppningsvis är de helt ovetandes och trygga i sin miljö, förhoppningsvis ser de inte att vi redan efter bara två veckor går på knäna...
Det är så svårt att skriva om det, ännu svårare att prata om det...och här är enda chansen för mig att lätta på trycket lite...men som sagt, det är lätt hänt att nån som känner nån som känner nån läser och fattar vinken och för det vidare...Vilket jag innerligt hoppas inte sker! Fast å andra sidan så står jag för det, så vad skulle egentligen hända?

Helgen börjar så smått lida mot sitt slut, söndagen är här och på dagens agenda står tvättning, dammsugning och planering, samt diverse annat smått och gott. Så nog lär jag få dagen att gå nog, det är jag definitivt inte orolig över. Det är jag är orolig över är att den kommer att gå alldeles för fort!
Veckan som kommer verkar bli relativt intensiv, med personalmöte på måndag som första punkt! Men mot slutet av veckan bär det av mot E-tuna för en helg i goda vänners lag - ser vi fram emot!!! Och en besök på Parken Zoo, tror jag visst det skulle bli oxå...=)

På återseende och fortsatt trevlig söndag!
//J